Kära läsare!

 

 

Med en åldrande befolkning i hela Europa kommer vi att behöva hjälp av frivilliga krafter inom exempelvis skolan och vården för att upprätthålla välfärden. Frivilligt arbete anses göra oss till mer aktiva och delaktiga medborgare. Men det finns också andra sorters frivilligarbete som man gör för att man har ett brinnande intresse för något, till exempel kultur eller idrott.

Knud Aarup, social- och arbetsmarknadsdirektör i Randers Kommun i Danmark, har skrivit boken ”Frivilliga välfärdsstaten”. Han menar, att det hos den växande skaran pensionärer och förtidspensionärer finns gott om människor som är tillräckligt pigga för att vara extra resurser inom bland annat vården och avlasta sjukvårdspersonalen. Dessa frivilliga skulle till exempel kunna hjälpa de sjuka att komma ut på en promenad eller gå till biblioteket.

Artikeln från Färöarna visar en överblick över frivilliga insatser i flera nordiska länder. Vi får också läsa om samaritutbildningen som arrangeras av Röda Korset, där frivilliga bland annat lär sig att rädda liv.

Även reportaget från Island handlar om livräddning. Vi får möta räddningskåren, som består av flera tusen frivilliga i olika åldrar. Kåren rycker in när det gäller liv och död. Det kan till exempel handla om vulkanutbrott eller att rädda människor från ett snöras.

Att det inte bara pensionärer eller arbetslösa med mycket tid till sitt förfogande som arbetar frivilligt visar detta nummers artikel från Estland. Där kan vi läsa om välkända affärsmän och –kvinnor från stora, multinationella företag som går ut i skolorna och undervisar ungdomar i sex och samlevnad för att förebygga spridningen av hiv och aids. Landet är hårt drabbat av smittan.

Frivilligt arbete kan också ha sin drivkraft i ett kulturellt intresse eller en vilja att bevara ett kulturarv. På Åland finns Fornföreningen Fibula som lär ut vikingahistoria med hjälp av prova på-aktiviteter, gästabud och praktiska kurser. ”All sorts historieforskning handlar om att hitta sitt sammanhang”, säger viceordföranden Gunilla Nilsson.

Sammanhang tycks vara en viktig drivkraft även för de unga förortsbor med invandrarbakgrund som forskaren Ove Sernhede har följt. Han intervjuas i detta nummers artikel från Sverige. De unga finner inte att skolan skildrar deras verklighet och söker i stället upp information på egen hand. Informationen sprider de inom sitt kollektiv och vidare till andra boende i området, både i form av hiphopmusik och föredrag.

Genom artikeln från Finland lärde jag mig ett nytt uttryck – att joura. Det betyder helt enkelt att sitta i telefonjour och ta emot samtal från människor, i detta fall unga, som behöver prata av sig. Folkhälsan driver också en storasysterverksamhet där volontärer får fungera som klokare storasystrar till tonåringar.
– Det handlar om att visa sin goda vilja och solidaritet i en tid då det finns mycket egoism. Att göra gott för andra gynnar också mig själv, säger Linda Båskman, en av voluntärerna.

Norges artikel handlar om en undersökning som tar avstamp i att organisationer och föreningar fungerar som mötesplatser där information och kunskap överförs och utvecklas mellan deltagarna. Men frågorna är fortfarande fler än svaren. Förhoppningsvis får vi i framtiden läsa mer forskning på området.

Sammantaget är det tydligt att en vilja att hjälpa andra finns hos många människor i Norden. Frivilligarbete kan ofta få livet att kännas mer meningsfullt. Dessutom kan frivilligt arbete faktiskt leda till avlönat arbete. I de nordiska länderna, men också i Europa, arbetar myndigheter, utbildningsanordnare och yrkeslivet med validering, det vill säga att synliggöra, dokumentera och ta till vara människors erfarenheter och kompetenser oavsett hur man lärt sig något. Den som har erfarenhet av frivilligt arbete kan därför mycket väl få den kompetensen värderad i förhållande till formell utbildning.