Kära läsare

 

 

Sammantaget ger artiklarna en bild av vitt skilda förutsättningar för olika typer av vuxenutbildning under tidigt 2000-tal. Här finns exempel från tre vuxenutbildningsinstitutioner med långa traditioner. En av dem är folkhögskolan, här belyst i relation till dess funktion för att kunna föra Samisk kultur vidare. Det andra exemplet rör arbetar- och medborgarinstituten i Finland. Artikeln belyser vilka förändringstryck denna institution varit och är utsatt för och vad det innebär för verksamheten i glesbygden. Det tredje är AOF i Svalbard, som både upplevde en ökad efterfrågan på kurser och ett delvist förändrat innehåll. Vi bekantar oss också med förhållandet mellan utbildning och arbetskraft på Grönland och i Island.

Artikeln om Setu, en rätt unik befolkningsgrupp i sydöstra Estland, beskriver en kultur där talspråkskulturen ännu har en, för nutida förhållanden, stark position i relation till hur kulturella traditioner förs vidare från en generation till nästa. Det utbud av vuxenutbildning som presenteras i anslutning till artikeln, visar dels på hur man planerat för att göra det möjligt att bevara traditioner och kunskaper och dels på de behov som finns bland unga/unga vuxna i förhållande till att vara delaktiga i de kunskaper och värderingar som utgör en del av dagens kultur. Den andra artikeln om samerna ger en liknande bild av hur kunskap, kultur och traditioner fördes vidare. Här belystes betydelsen av närsamhället och det sociala nätverket för vad som blev möjligt för individen att lära sig.

Åland representeras denna gång av två artiklar. Den ena beskriver förslaget till omorganisering av gymnasieutbildningen på Åland, där en central aspekt är att vuxenutbildningen integreras i gymnasieskolan. Den andra artikeln är relaterad till en av Ålands viktiga näringar – sjöfart – och den fortbildning som sedan tidigt 1990-tal kommit att växa i omfattning. Idag finns det planer på att ytterligare utveckla verksamheten som en produkt man kan sälja även utanför Åland.

Den bild som växer fram utifrån helheten av artiklar är att allmänna trender i samhället slår igenom även inom vuxenutbildningen. Datorisering och Internet skapar förutsättningar för samer och andra intresserade i vitt skilda delar av världen att delta i kurser oberoende av tid och rum. Likaså skapar datorer och Internet förutsättningar för små glesbygdsinstitutioner att erbjuda ett bredare kursutbud (och utbildningsutbud) än vad som hade varit möjligt lokalt. Det lokala (t.ex. samekulturen), kan erbjudas globalt och det globala kan erbjudas lokalt. Internationella bestämmelser och intressen påverkar lokala utbildningar, t.ex. på Åland, på ett kraftfullt sätt – man kan fundera på om rederier och myndigheter utan yttre påtryckning hade genomfört så omfattande förändringar?

En reflektion är att tekniken å ena sidan skapar ett bredare utbud för individen, medan institutionerna i glesbygden måste gå samman eller utnyttjas mångsidigare för att kunna överleva.

Mariehamn, i augusti 2006