Kunskap i stället för bridge

 

 

På Senioruniversitetet tycks det inte existera någon ”akademisk kvart”. Spansklektionen börjar inte förrän halv tio, men redan kvart över nio är salen nästan full av studenter. En av dem är Barbro Lätth som berättar att hon pensionerades för fyra år sedan och började läsa spanska eftersom hon ofta reser till Kanarieöarna.
– Vi har en superb lärare även om det går långsamt att lära sig. Det är lättare att läsa en text än att prata. Men nu kan jag i alla fall hitta på bussar och göra mig förstådd på restauranger, säger hon.
Även Örjan Nilsson började läsa spanska efter pensionen för att kunna kommunicera med lokalbefolkningen i Spanien, där han bor under delar av året.
– Det är inte lätt. Även om vår lärare Astrid Mellbom inte håller med tror jag att det är svårare att lära sig språk när man blir äldre, säger han, men tillägger att en bonus med kursen är att den franska han läste i skolan har blivit bättre.
Oavsett inlärningstakt går motivationen hos såväl studenter som lärare inte att ta miste på. De flesta lärare på Senioruniversitetet är själva pensionärer som ser detta som ett stimulerande extraknäck.
Kai-Inge Hillerud, ordförande i Senioruniversitetets styrelse, instämmer i att Senioruniveristetet har engagerade studenter:
– De här kursdeltagarna är oerhört mottagliga och väldigt på bettet. Minst hälften gör noggranna anteckningar. Ofta avbryter de mitt i föreläsningarna och ställer frågor, och i pausen efteråt vill många ställa tilläggsfrågor till föreläsarna. Föreläsarna själva uttrycker ofta förtjusning och tycker att det är kul med en så intresserad publik, säger han.

Bland de första i Sverige

Senioruniversitetet i Stockholm är ett studieförbund som vänder sig till pensionärer. I Sverige finns mellan 25 och 30 föreningar med samma inriktning men Stockholms senioruniversitet är ett av dem som har funnits längst. Det bildades 1991 på initiativ av det betydligt större studieförbundet Folkuniversitetet. Tack vare ett samarbetsavtal med Folkuniversitetet får Senioruniversitetet ett statsbidrag som finansierar arvoden och lön till lärare och föreläsare. Senioruniversitetet har också en rad volontärer som bland annat hjälper till vid de hektiska terminsstarterna och ser till att alla deltagare på en föreläsning har betalat avgiften.
– Allt arbete som har att göra med att bygga upp programmet sker på ideell basis, dels av styrelseledamöterna och dels av en speciell grupp som hjälper till att komma med idéer, berättar Kai-Inge Hillerud när vi träffas i Senioruniversitetets lokaler i centrala Stockholm.
Varje termin görs nya program – det är ovanligt att samma föreläsningsserier ges två gånger. Det beror enligt Kai-Inge Hillerud främst på att de akademiska forskare som anlitas sällan är så intresserade av att upprepa sig.
– Det sägs ibland att akademiker inte vill tala inför vanligt folk, men vår erfarenhet är att det fungerar väldigt bra, de ställer nästan alltid upp, säger Kai-Inge Hillerud.
Senioruniversitetet erbjuder inga kurser i stavgång, bridge, tai-chi, sömnad eller annat som brukar ses som vanliga sysselsättningar för äldre. Här är det kunskap som står i fokus. Ett av Senioruniversitetets allra populäraste inslag är tisdagsföreläsningarna där bland annat forskare och författare talar. Den biograf som hyrs för att tillgodose efterfrågan brukar vara fullsatt till sista plats – sammanlagt ungefär 700 personer.
Senioruniversitetet anordnar också föreläsningsserier inom olika ämnen, till exempel litteratur, musik, naturvetenskap eller världsdelar. Bland de många titlarna i vårens program finns ”Sara Lidman och det svenska 50-talet”, ”Afrika i fokus” och ”Hjärnans vindlingar”.
Senioruniversitetet anordnar också universitetskurser där de engagerar universitetslärare och följer samma läroplan som på universitetet. Där finns tentamensmöjligheter även om deltagarna inte får några ”riktiga” högskolepoäng på kurserna. Senioruniversitetet arrangerar dessutom seminarier och visningar i samarbete med Filminstitutet och Stockholms konstmuseer.

Välutbildad kvinna en typisk deltagare

Kravet för att bli student vid Senioruniversitetet är att man har fyllt 55 år och är pensionär. Man måste också betala föreningens medlemsavgift på 150 kronor. Nyligen ändrade föreningen reglerna så att den som ville gå på en specifik föreläsning inte behövde betala medlemsavgiften förrän han eller hon visste om de fick en plats på föreläsningen. Denna nya princip gjorde att medlemsantalet under en period minskade, men nu blir de allt fler igen. Under 2011 hade Senioruniversitetet i Stockholm nästan 5 000 medlemmar.
Den typiska deltagaren på kurserna och föreläsningarna är en välutbildad kvinna som tidigare har arbetat inom något akademiskt område.
– All kultur bärs upp av kvinnor och en överväldigande del, kanske två tredjedelar, av våra medlemmar är kvinnor. Våra kurser och föreläsningar blir också ett socialt ankarfäste när två-tre väninnor kanske träffas och äter lunch innan, säger Kai-Inge Hillerud.
Många av styrelseledamöterna och volontärerna är också pensionerade akademiker. Kai-Inge Hillerud själv är jurist och arbetade i mer än 30 år som akademiråd vid Vetenskapsakademien. Därifrån fick han med sig ett kontaktnät bestående av framstående naturvetare och medicinare. Och just kontaktnäten är en ovärderlig tillgång när programmet utformas.

Publicerad 22.3.2012