Kvalitet i vuxenutbildning – stora ord men med vilket innehåll?

 

 

Idag är kvalitet inne - det är nästan ett måste i alla sammanhang. Även inom utbildningssektorn är kvalitet något många talar om som en viktig aspekt. Vuxenutbildningen är förstås inget undantag.
Men kvalitet är inget begrepp som är väldefinierat. När vi i vardagliga sammanhang talar om att något har kvalitet finns det en underförstådd innebörd som signalerar att något är bra. Men att bedöma något som bra eller mindre bra för att därmed kunna säga om något har hög eller låg kvalitet sker inte utan referenspunkter och värderingar. Vi upplever inte saker/tjänster/aktiviteter som bra eller mindre bra utan att samtidigt göra en värdering av detta i relation till något.

Kvalitet behöver en referenspunkt

En viktig aspekt i kvalitetsarbete, relaterad till utbildning, är att vi behöver vara medvetna om vilken referenspunkt vi (medvetet eller omedvetet) använder oss av när vi säger att en utbildning håller hög eller låg kvalitet. Jag vill hävda att denna referenspunkt mycket sällan är tydliggjord och än mer sällan problematiserad.
För att bedriva ett gott kvalitetsarbete inom vuxenutbildningen måste vi således lägga ner arbete på att utreda vad det är vi vill åstadkomma med våra utbildningsinsatser. Och då menar jag att man inte kan nöja sig med kvalitetsmål som: andelen nöjda deltagare eller andelen som uppger att de har ökat sin kompetens osv.
Att ha ett kvalitetsmål, som t.ex. att 80% av deltagarna efter genomgången kurs ska uppleva att de har ökat sin kompetens, är att ta alltför lätt på frågan om utbildningskvalitet. Många kvalitetssystem är idag inriktade på att kunna ställa upp lätt mätbara mål och att i relation till detta ange en viss procentsiffra som gräns för vad som ska räknas som hög eller låg kvalitet. I sådana fall, hävdar jag, att vi bygger system som är tämligen innehållslösa. Vidare vill jag hävda att sådana siffror inte heller fungerar särskilt väl som underlag för djupare analyser av t.ex. utbildningens effekter.

Nöjda vuxenstuderande ingen garanti för hög kvalitet

Idag använder vi oss ofta av enkäter i slutet av en kurs/utbildning för att säga något om utbildningskvaliteten. I sådana enkäter är det vanligt att man frågar efter hur nöjda deltagarna är, hur de värderar innehållet, upplägget, läraren osv. Huruvida en deltagare är nöjd med sin utbildning eller inte kan bero på många saker. Så kan t.ex. en lärare som upplevs som trevlig och personlig få höga omdömen medan en lärare som är mindre skicklig på att bygga upp gruppens sociala miljö kan få lägre omdömen. Detta i sig säger inget om vilken kunskap deltagarna har haft möjlighet att utveckla, om kunskaperna är relevant eller inte osv. Deltagarna självärderingar är förstås värdefulla men, som sagt, de ger inte speciellt god vägledning för att utveckla det pedagogiska arbetet.
Jag vill hävda att det finns skäl att fundera över vad vi gör när vi bygger kvalitetssystem. Kvalitetsarbetet måste byggas in i alla led i utbildningen. Vad ska utbildningen syfta till? Vilket kunnande ska utvecklas? Hur kan sådant kunnande utvecklas? Vad fungerar främjande för individers lärande? Vad kan vi ha som indikatorer på att utbildningen kortsiktigt och långsiktigt ger de resultat vi eftersträvar?
Den stora utmaningen vi gemensamt behöver anta handlar, som jag ser det, om att få ett ökat fokus på utbildningskvalitet i termer av kunskapsutveckling, lärprocesser och innehållsliga aspekter. Tyvärr är inget av detta lätt att fånga via enkla enkäter och andra lättadministrerade instrument.