Med demokrati som exportvara

 

 

Ålands fredsinstitut grundades 1992 med Åland och dess särställning som utgångspunkt. Nu, nästan tjugo år senare, återfinns institutet i många av de nätverk som består av organisationer och institutioner som arbetar med närliggande sakområden. Den initiala idén var just att lägga fokus på säkerhet, självstyrelsearrangemang och minoritetsskydd, något som institutet även fortsättningsvis lyfter fram som deras tre mest relevanta och viktiga sakfrågor. Arbetet handlar således också om att lyfta fram betydelsen av demokrati både i form av aktivt medborgarskap och olika demokratiska institutioner. Genom åren har Ålands fredsinstitut uppnått en konsultativ status inom FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) efter att ha tagit sig an olika freds- och konfliktfrågor världen över.

Ålands fredsinstitut forskar och utbildar inom demokratin

Det är styrelsen för Ålands fredsinstitut som beslutar över verksamheten, medan ansvaret över den vetenskapliga inriktningen vilar på ett forskarråd. Forskarrådet som består av minst tre sakkunniga har en mandatperiod på två år. Fredsinstitutets direktör Sia Spiliopoulou Åkermark är sekreterare för forskarrådet och leder således också, enligt stadgarna, själva forskningsverksamheten. Syftet med forskningen är att generera kunskap som ska resultera i en fredlig samhällutveckling såväl i det lilla samhället som i det stora sammanhanget. Institutet skriver rapporter och arrangerar olika utbildnings- och informationstillfällen kring förhållandena på Åland, i Finland, Norden och internationellt. Ibland riktas verksamheten till den åländska allmänheten, men ofta är målgruppen en bredare, extern publik. Fredsinstitutet har ett allmänt tillgängligt bibliotek med ca 1500 titlar och sedan 2007 publicerar de en rapportserie som utkommer med 3-4 rapporter i året. Genom att arrangera seminarier och konferenser har Ålands fredsförening blivit en mötesplats för Åland, Norden och Östersjöområdet. Ämnen som berörs är t.ex. konflikthantering och icke-våld, global och regional säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter, anti-trafficking, autonomier och minoriteter.
De närmaste åren kommer Ålands fredsinstituts egna forskare och gästforskare fokusera på tre huvudsakliga inriktningar: 1) attityder om jämställdhet, sexuellt våld och människohandel 2) europeisk flerspråkighet 3) analys av Ålandsexemplets innehåll och relevans.

Med avstamp i historien

Åland är det enda området i Europa som under internationell lag och med en stark konstitutionell ställning är autonomt, demilitariserat och neutraliserat. Redan efter Krimkriget 1856 demilitariserades Åland. Även om demitaliseringen kan ses som en förtroendeskapande åtgärd gentemot folket var det fortfarande en hel del konflikter som låg och pyrde. Osäkerheten om den egentliga tillhörigheten och lokala identiteten var oklar. Hur skulle den kulturella och språkliga identiteten skyddas? Hur skulle man kunna värna om demokratin hos en minoritetsgrupp? För att nå en helhetslösning på olika demokratiska, språkliga och kulturella frågor beslutade Nationernas Förbund att 1921 även ge Åland självstyrelse och neutralisering. Att arrangemanget har hållit så länge brukar av omvärlden tolkas som en lyckad demokratisk minoritetslösning. En förklaring som Fredsinstitutet lyfter fram är att Ålandsexemplet ständigt varit en formbar lösning där självstyrelsen utvecklas och förnyas i en lokal folklig demokrati och dialog mellan landskapet Åland, den finska staten och övriga länder som garanterat Ålands status. Demokratin har haft stor betydelse.
Vad är det Ålands fredsförening presenterar som Ålandsexempel? Idag är Åland ett enspråkigt svenskt, självstyrt landskap inom Finland med både ett eget parlament ”Ålands lagting” och regering ”Ålands landskapsregering”. Ålänningar får rösta i kommunalval och lagtingsval på Åland och har dessutom rätt att delta i valen på riks- och europanivå. Även inom EU har Åland en särställning både som region och som medborgare i regionen. Den åländska självstyrelsen regleras i lag och ger de åländska medborgarna rätt att styra över sina egna angelägenheter i stor utsträckning. Ålänningarna får fatta egna beslut om t.ex. skolor, hälso- och sjukvård polisväsendet, post och kommunal beskattning. Däremot är det Finlands lag som gäller för myntväsendet, tull, gränsbevakning, straff-, arbets- och civilrätt. Finska statens representant på Åland är landshövdingen Peter Lindbäck, vars främsta uppgift är att värna om relationen mellan Åland och riket.

Ålandsexemplet som inspirationskälla

Genom åren har Ålands fredsinstitut forskat kring bl.a. de kultur- och språkskyddsarrange-mang som kan kopplas till Ålandsexemplet. Institutet har också varit en viktig aktör som bju-dit in olika länder eller minoriteter för att presentera Ålandsexemplet som inspirationskälla och konkret exempel. De har bjudit in länder och minoriteter som antingen stått inför arbetet att förebygga konflikter eller sådana som försöker arbeta fram en lösning även efter att konfliktsituationer har uppstått. I juni 2010 besöktes till exempel Ålands fredsinstitut av drygt tjugo representanter från det civila samhället i Azerbajdzan och Armenien (södra Kaukasus). Besöket genomfördes för att representanterna ville fördjupa sig i självstyrelse- och demilitariseringsfrågor. Detta samarbete genomfördes med stöd från Finlands utrikesministerium. Några av deltagarna gjorde intervjuer med ålänningar på gatan för att ta del av folkets syn på Ålandsexemplet som konfliktlösning.
På liknande sätt har Ålands fredsinstitut också fungerat som ett rådgivande internationellt organ. Något de ofta poängterar är att Ålandsexemplet inte handlar om en paketlösning som passar alla situationer där det kan bli aktuellt att lösa konflikter genom självstyrelse. Det är också bakgrunden till att man övergått till att prata om Ålandsexemplet i stället för Ålandsmodellen.

Den lokala och internationella relevansen

Under 2010-2011 bedrivs forskningsprojektet ”Ålandsexemplet: fortfarande intressant och relevant?”. Fredsinstitutet ser det som sin uppgift att ständigt ha Ålandsexemplet under luppen för att öka kunskapen om hur det fungerar i dagsläget och kritiskt granska om det kan hålla i konfliktförebyggande eller fredsskapande insatser på andra orter. Projektet är också relevant för att hantera spänningar som uppstår i en självstyrelse med delade befogenhetsområden. Dessutom vill man se hur kontakterna mellan Åland, fastlandet och omvärlden utvecklas. Inom ramen av projektet kommer Ålands fredsinstitut också ta del av fallstudier för att följa upp hur Ålandsexemplet har använts i internationell konflikthantering. Med i projektet är diplomater, experter, akademiker och politiker. Projektet mynnar ut i en internationell konferens på Åland hösten 2011.
Låt oss resa tillbaka till år 2006 och 150-årsjubileumet av Ålands demitalisering. FN:s dåvarande generalsekreteraren Kofi Annan beskrev Ålandsexemplet med följande väl valda ord:
 “The Åland Islands model is a highly sophisticated and imaginative one, which promoted the coexistence of different linguistic communities within a larger, internationally viable State… Perhaps the most important lesson it teaches us is that flexibility and imagination are always needed in applying general principles to particular situations… Certainly any zone of conflict could benefit from a dose of what I might call the Åland spirit – a spirit of pragmatism, compromise, and, above all, commitment to peace.” (Kofi Annan)

Länkar:
www.peace.ax (Ålands fredsinstitut)
www.lagtinget.ax (Ålands lagting)
www.regeringen.ax (Ålands landskapsregering)
www.ambetsverket.ax (Statens Ämbetsverk)