Mirjam vill hellre möta en person än ett system

 

 

– I princip har det varit jättetrevligt att byta land, man behöver komma ur sina gamla vanor.
Det säger Mirjam Lukola, som flyttade från Åbo i sydvästra Finland till Skellefteå i Sveriges Västerbotten år 2000. I Åbo hade hon jobb och bostad, men mannen hon ville dela sitt liv med fick ett jobb i Västerbotten och hon beslöt sig för att flytta med.
En summering av de år som gått efter flytten visar att det inte till alla delar varit okomplicerat att byta land, trots att det handlar om Norden och trots att svenska är Mirjams hemspråk.
– Jag har aldrig prövat på att flyttat till Finland så jag kan inte jämföra, men visst blev jag flera gånger överraskad, säger Mirjam.
När det stod klart att byte av land förestod, började Mirjam googla och framför allt titta på Skellefteås hemsida för att bilda sig en uppfattning om den lilla staden i norr.
– Innan hade jag knappast varit medveten om att en sådan plats fanns och så mycket klokare blev jag faktiskt inte av hemsidan. Allting var så anonymt, jag saknade namn på personer jag kunde kontakta. Eftersom vi inte har barn hade jag inte heller kontakt med någon skola, vilket kanske hade underlättat saken. Jag saknade information som riktade sig speciellt till den som står i beråd att flytta till staden.

Anonyma tjänstemän en stötesten

Jakten på ett svenskt personnummer är något som Mirjam också drar sig till minnes. Där höll hon på att hamna i en cirkelrörelse som aldrig tog slut.
– Om du inte har en adress kan du inte få ett personnummer, och om du inte har ett personnummer kan det vara svårt att få en adress för utan personnummer inget bankkonto.
Mirjam kunde se att det var betydligt lättare för hennes man att flytta eftersom han hade en arbetsgivare som hade intresse av att göra processen så smidig som möjligt.
Det blev småningom dags att skaffa en adress, dvs. köpa ett hus, och då uppsökte Mirjam försäkringskassan för att äntligen få ett personnummer, men ack, det finländska passet dög inte som id-bevis, utan det hade behövts en person som kunde intyga hennes identitet.
– Jag hade gått dit glad i hågen, men nu kände jag att det var ridå överallt med känslokalla och uttryckslösa tjänstemän som var anonyma trots att vi sågs ansikte mot ansikte. Då började jag gråta.
Tjänstemannen blev förskräckt och Mirjam fick ansöka om sitt nummer, men när hon äntligen fick sitt kort med personnumret som hon skulle kvittera ut på posten blev hon ombedd att uppge sitt personnummer för att få ut det...

Komplicerad skattefråga

Mirjam Lukola är inte den gnälliga och krävande typen, och hon kan till och med acceptera att det finns system som verkar oskäligt krångliga. Det hon efterlyser är rätt information om hur procedurerna går till.
Så mycket nytta av Föreningen Pohjola-Nordens tjänst Hallå Norden har Mirjam tyvärr inte heller haft. Hon blev tipsad om tjänsten av en vän som jobbar nordiskt och hon vände sig till den med en konkret skattefråga.
– Jag fick aldrig något svar och jag lyckades inte heller nå någon per telefon.
Skatteärendet hade att göra med den bostad Mirjam ägde och hyrde ut i Finland. I Finland betalade hon skatt på sina hyresinkomster, men det visade sig att Sverige ville ha skatt på samma inkomster. Saken förvärrades av att bostadsinnehav inte ser lika ut i Sverige och Finland och det visade sig att det trots stora ansträngningar var ytterst svårt att hitta en myndighet i Sverige som visste vilket förfarande som var juridiskt rätt.
– Jag löste problemet genom att sälja min bostad, berättar Mirjam.

Vuxenutbildningen ser olika ut

I Finland jobbade Mirjam på Åbo Akademis fortbildningscentral med vuxenutbildning och när hon flyttade till Skellefteå sökte hon sig till universitetsvärlden eftersom den var bekant för henne.
– Jag började läsa organisationspsykologi, vilket var väldigt intressant, men lika viktigt var det för mig att träffa andra vuxna i staden. För mig blev studierna en öppning.
Att komma in på en svensk universitetskurs med finländska examenspapper beredde inga större problem. Inom den regelrätta vuxenutbildningen kan det ändå uppstå problem eftersom till exempel lärare och planerare i allmänhet inte vet så mycket om vuxenutbildningen i Finland.
– Att förklara vad en fortbildningscentral är tar mycket tid.
Mirjam tror att det finns en större kunskap om grannlandet bland politiker än bland fotfolk. Nu har man i alla fall etablerat ett samarbete mellan Åbo Akademi och Skellefteå Campusutveckling (där flera universitet samarbetar) och man har till och med åkt på studiebesök till Åbo för att se hur den finländska yrkeshögskolan fungerar.

Nätverk stor resurs

Det var först när Mirjam flyttade från Åbo till Skellefteå som hon insåg hur stor roll nätverken hade spelat i hennes liv och hur svårt det är att komma någonvart när de plötsligt saknas. Mirjam har nyligen varit med och startat kvinnonätverket Magma Västerbotten (inte att förväxla med tankesmedjan Magma som grundades för en tid sedan i Finland), som är en gren av ett större nätverk som verkar både i Sverige, Norge och Danmark. Magma hjälper kvinnor att nå varandra och hjälpa varandra både privat och i yrkeslivet. Mirjam har nyligen värvat två forskarkvinnor från Iran respektive Ryssland.
– De är seriösa och språkkunniga och minsann inte tafatta, men trots det har det varit ganska svårt för dem att knyta kontakter. Vårt nätverk behövs verkligen.

En mentor att hålla i handen

Efter att ha jobbat inom företagsvärlden med export och med olika samhällstillvända projekt har Mirjam nu utbildat sig till coach för det är något hon verkligen tror på.
– Jag bekantade mig med coachning på en kurs som Handelskammaren ordnade och jag insåg hur effektivt det är med en person som stöttar dig och hjälper dig att komma underfund med vad du vill, att fatta beslut och gå vidare. För mig funkar det bra och jag har fått hjälp.
I väntan på coachuppdrag funderar Mirjam vidare på hur man kunde få acklimatiseringen av invandrare att fungera smidigare.
– Mina erfarenheter är ju personliga och jag vet inte om man kan generalisera, men eftersom det trots de nu dåliga tiderna kommer att behövas inflyttad arbetskraft i framtiden tycker jag att man kunde satsa lite mera på hjälp till dem som kommer utifrån. Nu känns det lite som om det fanns spärrar överallt och man får inte träffa människor utan system. Ett system kan aldrig ersätta den mänskliga kontakten och därför har jag en idé om att man kunde ha någon form av personliga mentorer för dem som flyttar in. Mentorn ”håller dig i handen” och leder dig genom byråkratins snårskog, kommer med dig till banken och förklarar för dem att du är en trovärdig person som borde få öppna ett konto utan att behöva röntgas först. Det handlar om vanlig medmänsklighet och sunt förnuft.
Med tilltagande ålder blir pensionsfrågor aktuella och det är ytterligare ett område, där Mirjam gärna skalle ta emot lite mera exakt information.
– Jag har jobbat i Finland ett antal år och sedan i Sverige, men eftersom jag inte vet om jag fyllt i alla kryss i alla rutor kan jag aldrig vara säker på att min pension inte en vacker dag bara försvinner ner i ett hål i Bottenviken.


Nätverket Magma

Magma är en ideell förening som grundades 2002 av journalisten och fotografen Helena Jönsson i Öresundsregionen. Sedan dess har Magma utvecklats och utvidgats. Numera finns Magma även i Norrbotten, Nordnorge, Västerbotten, Värmland, Skåne och Köpenhamn.
Nätverket vänder sig till kvinnor i alla yrkeskategorier och grundtanken är att kvinnor kan stötta och hjälpa varandra både privat och i arbetslivet. Medlemmarna kan få hjälp med idéer och olika projekt och det är också viktigt att lyfta och synliggöra kvinnor i nätverket för att skapa förebilder.
www.magmagroup.net


Finland: Nordisk mobilitet i siffror

Enligt Statistikcentralens färskaste uppgifter flyttade totalt 9 330 finska medborgare till ett annat nordiskt land år 2007. Majoriteten, 2 389 personer, flyttade till Sverige medan 655 flyttade till Norge, 355 till Danmark och 35 till Island.
Det största antalet invandrare kom från Sverige, dvs. 3 353, av vilka största delen, 2 554 var finska medborgare. Antalet svenska invandrare var 694 och personer med annat än nordiskt medborgarskap var 100. Bland invandrarna från Sverige fanns dessutom en dansk medborgare och fyra norska.
Från Norge flyttade 632 personer, av vilka den största gruppen, 520, var finska medborgare, och näststörsta, 76 personer, var norska. I gruppen ingick även 8 svenskar, en dansk, en islänning samt 26 personer med annat medborgarskap.
Från Danmark till Finland flyttade 377 personer, av vilka 300 var finska medborgare, 42 danska, 4 svenska, en isländsk och 30 med utomnordiskt medborgarskap.
Den isländska invandringen bestod av 53 personer, av vilka 36 var finska, 16 isländska och en utomnordisk medborgare.

Källa: Befolkningsförändringar 2007.
www.tilastokeskus.fi/index_sv.html