Ökad delaktighet mått på kvalitet

 

 

Sedan 1999 har alla former av fri bildningsverksamhet i Finland lytt under samma lag. Det handlar om aktörer av olika slag, såsom idrottsinstitut och studieförbund som arbetar på en riksomfattande nivå, folkhögskolor som har studerande både från regionen och riket runt samt arbetar- och medborgarinstitut som är lokalt förankrade. Hur ska man hitta gemensamma kvalitetskriterier i en sådan situation? Det är inte lätt, medger generalsekreterare Jyrki Ijäs, men han tror att kvaliteten måste utvecklas via en förankring i folkrörelsetanken.
– Om vi lyckats för hundra år sedan borde lyckas fortsättningsvis. Vi borde kunna mäta kvalitet via medborgarsamhället med ökad delaktighet och närvaro i samhället som måttstock, säger Jyrki Ijäs.
Då handlar det om andra än de sedvanliga kvalitetsmätare som myndigheterna tillämpar, där finansieringen av utbildningen är resultatorienterad.
– Vi måste fråga oss vad kärnan i folkbildningsuppdraget är och vi måste för det första uttala vårt uppdrag utåt och för det andra uttala det inåt via personalutbildning och gemensamma möten. Har vi som rörelse möjlighet att bemöta både medborgarsamhällets behov och de statliga utbildningsbehoven?
Att medborgarsamhället i dag ser helt annorlunda ut än det gjorde för hundra år sedan då folkhögskolorna föddes gör att det krävs ett nytänkande på alla håll, menar Ijäs.
– Våra kunder i dag är både nyfinländare och de som formellt vill höja sin utbildningsnivå.
Som en styrka inom folkhögskolevärlden ser Ijäs personalens vana att bemöta olika behov hos de studerande.
– Vi har alltid haft frivilliga och välmotiverade studerande men även de som vantrivts.

Tredje sektorn samarbetspart?

I en tid då hela vuxenutbildningsfältet i Finland är mitt uppe i en stor förändringsprocess, vilket bl.a. innebär att 200 yrkesutbildningsinstitutioner slås ihop till 20, kan det vara svårt för aktörerna inom den fria bildningen att våga tänka på ett nytt sätt.
– Vi är kanske för bekväma att byta huvudmän, men vi borde till exempel vara modigare när det gäller att samarbeta med tredje sektorn. Vi borde vara lokalt aktiva i riktning mot föreningslivet, t.ex. organisationer som Amnesty, Röda Korset och Jordens vänner. Där finns det engagerade ungdomar som helt klart har ett bildningsbehov.
Jyrki Ijäs sammanfattar kvalitetsdiskussionen genom att servera tre exempel på hur man kunde bevisa att man lyckats möta medborgarsamhällets krav.
– Om vi kan påvisa att vi aktiverat ungdomarna så att de börjar rösta har vi nått vårt mål eller om regeringen konstaterar att ungdomarna har en starkare identitet och lättare än förr vågar kasta sig in i en yrkesutbildning har vi lyckats. Eller om folk i stället för att förtidspensionera sig tar ett mellanår på en folkhögskola och efter det vet vad de egentligen vill göra och återvänder till arbetslivet.

Länk:
Finlands Folkhögskolförening