Vitsord i porslinsmålning och slalomdiplom?

 

 

Ett samhälle som genomgår snabba och stora förändringar innebär stora utmaningar för både studerande, lärare och utbildningsanordnare. Anita Rubin som är docent och äldre forskare vid Centret för framtidsforskning, Finland Futures Research Centre, vid Turku School of Economics, synar utmaningarna i sömmarna. Hon är en av talarna vid Nordiska tänketankens nationella seminarium i Helsingfors den 29 oktober.
Anita Rubin är rädd för att kraven på effektivitet och de snabba förändringarna i samhället som förutsätter att man ständigt utbildar och fortbildar sig blir ytterligare en sten på bördan eftersom stress i arbetet och krav på att inhämta ny kunskap redan nu är utmattande.
– Kravet på livslångt lärande och kunskap som omfattar alla områden gör lärandet till en börda i stället för glädje över att få lära sig något nytt.
Hon anser också att den sk. valfriheten och det breda utbudet av utbildningsmöjligheter snarare stjälper än hjälper en studerande i den situation då hon eller han borde kunna skapa en klar och fungerande plan för sitt lärande.
Den stora utmaningen för den som erbjuder utbildning är den växande konkurrensen mellan olika aktörer.
– Det blir en tävling i att ebjuda de bästa lärarna, de nyaste metoderna och de mest intressanta utbildningsmiljöerna osv., vilket i sin tur leder till allt högre kostnader. I en konkurrenssituation är ekonomin en börda i sig. Utbudet blir också allt mera internationellt; allt oftare handlar det t.ex. om att kunna erbjuda undervisning på engelska.

Aldrig tråkigt, alltid kul

Anita Rubin anser att utbildning i framtiden antagligen till sin natur kommer att vara ”edutainment”.
– Inslaget av underhållning, som hela tiden växer omkring oss, försvinnande tidsperspektiv och betoningen på upplevelser leder till att själva inlärnings- eller undervisningstillfället absolut inte kommer att få vara tråkigt eller tungt. Man ska trivas och det måste hela tiden vara kul, vilket gör att undervisningen blir allt mera underhållning. Och det kostar pengar.
För läraren blir en situation där kraven hela tiden växer och förändras ansträngande och stigande kostnader kan dessutom försätta läraren i en helt ny situation, påpekar Rubin.
– Inom en nära framtid kommer lärarna antagligen att vara tvungna att som egna företagare sälja sin arbetsinsats och sitt kunnande till olika utbildningsarrangörer. Det betyder att fasta anställningar försvinner.
Som en bromsande faktor ser Anita Rubin lärarfackets och även andra fackorganisationers knutpatriotism och föråldrade synsätt.
– Det finns fortfarande alltför många regler och direktiv som bromsar till exempel möjligheten att utveckla livslångt lärande.
Också själva skolinstitutionen är gammalmodig ednligt Rubin.
– Att införa nytänkande i ett så trögt system kräver uthållighet, tuffhet, seghet och en stark tro på egna idéer.

Pensionärerna bestämmer?

I Finland åldras befolkningen snabbt jämfört med många andra länder och det finns en prognos som säger att år 2050 kommer 50 proc. av befolkningen i Finland att vara över 53 år medan motsvarande siffra för USA är 35 år. Också detta kommer att påverka vuxenutbildningen på olika sätt anser Anita Rubin.
– Man kan tänka sig att innehållet i undervisningen förändras och att man allt mera lyssnar på ”den betalande kunden”, man kan också anta att allt rikare och friskare pensionärer kräver bättre service av aktörerna inom utbildningsbranschen, allt större och mångsidigare utbud som en form av fritidssysselsättning. Att lära sig som livsstil kan bli en riktig hype, igen en form av edutainment. Man kan kanske skaffa sig vitsord i porslinsmålning eller Ikebana eller varför inte slalomdiplom? Å andra sidan finns det säkert de som vill skaffa sig de kunskaper de som unga inte hade möjligheter att få. Och finländarnas starka tro på formell utbildning och vitsord kommer säkert inte att bli svagare. Så vi får kanske pensionärsgymnasier eller något liknande.
Finland står inför stora systemutmaningar och Anita Rubin tror att vårt nuvarande skolväsende småningom kommer till vägs ände.
– Det blir allt svårare att skilja skolan från livet i allmänhet och åtminstone kommer det inte längre att vara möjligt att avgränsa eller binda skolan till vissa fysiska ramar eller till en tidpunkt mellan kl 8 och 15. Hela betydelsen av livslångt och hela livet omfattande lärande förutsätter något helt annat. Vi blir tvungna att allt mera fundera på vad skillnaden mellan ”skola” och ”lärande” är, vad vi menar med ”bildning” och vad vi avser med det som vi på finska kallar ”osaaja”, den som har kompetens, den som kan, ett uttryck som blivit väldigt populärt. Handlar det om en person som redan kan något eller en som vet hur man skaffar kunskap?

Länk:
www.tukkk.fi/tutu/default_eng.asp