– Det bästa är flexibiliteten. Jag kan utvecklas i min egen takt, säger Marian Roushdy som jobbar heltid som ingenjör och har två små barn. Pluggar svenska gör hon sent på kvällar och nätter, efter att barnen har somnat.
Lejla Radnjevic är också småbarnsförälder och uppskattar den flexibla undervisningen i svenska som andraspråk.
– När jag födde min pojke gick jag en kvällskurs. Jag kände mig stressad de gånger jag inte kunde gå till lektionerna och göra mina uppgifter. Jag måste säga att jag älskar att läsa på distans!
Marian Roushdy och Lejla Radnjevic studerar båda svenska på komvux i Malmö stad. Intervjun äger rum vid ett digitalt runda bordssamtal där även rektorn Janet Nordqvist, och tre lärare närvarar: Åse Råstam, Lisette Thell och Lisbeth Bern.
Marian Roushdy kom till Sverige från Egypten för ett par år sedan. Lejla Radnjevic är också relativt nyanländ, hennes födelseland är Bosnien-Hercegovina. Marion är som tidigare nämnts utbildad ingenjör och Lejla är språklärare. De vill båda bli bättre på svenska.
För den här gruppen elever passar det bäst att studera när det passar dem. Lärarna, som själva arbetar på kontorstider, ser ibland att uppgifter har lämnats in klockan fyra på morgonen. Marion och Lejla har högre utbildningar från sina hemländer, men eleverna delas inte in i grupper utifrån studiebakgrund, det finns kurskamrater med låg utbildning också.
– Det de har gemensamt är att de inte kan komma på dagtid. De studerar på högskolan, arbetar eller föräldralediga, till exempel, berättar läraren Åse Råstam.
– Vi träffas aldrig i realtid. Vi kan göra det, men då träffas vi oftast en till en. Vi brukar successivt slussa in eleverna i olika appar och verktyg. Efter två veckor lossnar det, säger läraren Lisbeth Bern.
Skolan använder bland annat Flipgrid, ett diskussionsforum i videoformat, där eleverna istället för att skriva textkommentarer spelar in videofilmer där de talar in sina muntliga övningar. De kan även göra filmer när de kommenterar varandras övningar. – När det jag säger filmas tänker jag mer på grammatik och uttal, säger Lejla Radnjevic.
Visst är en del blyga inför att synas på skärm, åtminstone till en början.
– Men det finns inga alternativ, man går ju inte in i klassrummet och lämnar ansiktet hemma. Många tycker att det är lite jobbigt att se sig själva i videoformat i början, men efter ett tag vänjer de sig, säger Åse Råstam. Att dela in eleverna i mindre grupper är ett annat sätt att minska blygseln. Om någon har lämnat in en skriftlig övning finns det också möjlighet att kommentera texten genom att göra en film.
– Vi jobbar mycket med att det ska vara lustfyllt, att det inte ska kännas omöjligt. Vi har många små uppgifter, fortsätter Lisbeth Bern.
Gemenskap över skärmen
Trots att ingen har träffats fysiskt har Lejla Radnjevic och Marian Roushdy inte känt sig ensamma.
– Vi träffas varje fredag på fredagsfika då vi diskuterar alla ämnen som vi har i skolan den veckan. Jag känner inte att jag inte träffar andra människor, trots att jag bara träffar alla på distans, berättar Lejla.
– Jag kan hålla med om att det är en bra idé med fredagsfika, men har inte möjlighet till det eftersom jag jobbar heltid och studerar på natten efter att mina barn somnat. Jag hade svårt att tro att jag skulle klara att studera utan att träffa någon, men det har gått väldigt bra. Jag behöver inte svenska för mitt jobb, men jag behöver kunna svenska för mina barns skull. Vi bor i Sverige och svenska ska bli deras förstaspråk. Jag behöver förstå och prata deras språk och ge dem en trygg miljö, det är min motivation, säger Marian Roushdy.
Hon tillägger:
– Jag vet inte hur många elever Lisbeth har, och hon svarar alltid samma dag, det känns som att vi har en relation, jag tror att alla elever känner så.
En fördel med de inspelade filmerna är att eleverna kan se en utveckling genom att titta på sina videor från när de började och jämföra med hur de talar ett år senare.
– Utvecklingen över tid finns dokumenterad, sådant som annars bara försvinner ut i luften. Vi får inte spara materialet hur länge som helst, men under undervisningstiden kan eleverna se hur de utvecklas, säger Åse Råstam.
Korta övningar ger färre avhopp
Lisette Thell, som ganska nyligen började arbeta på distansutbildningen i Malmö, jämför med sitt tidigare arbete med mer traditionell undervisning:
– Det blir mer individuellt här, de kontaktar mig via chat eller mejl. Det är inte mer jobb än tidigare, men mycket jobb. Men det är väldigt roligt att möta eleverna genom distans. Det är jättemycket interaktion, mycket mer än jag förväntade mig, säger hon.
Trots högt tempo och att många arbetar parallellt är avhoppsfrekvensen lägre än på andra kurser.
– Nyckeln är att vi ”lurar” eleverna med de här små uppgifterna, att de får lite i taget. De får inte alla hundra uppgifterna på en gång. Man gör en liten uppgift och får snabbt respons från sin lärare på den. Sedan går det två veckor och man börjar känna igen uppgifterna, säger Lisbeth Bern.
– När man avbryter kurser beror det inte bara på kursen, utan andra omständigheter. Jag fick en plats, men kunde inte studera i så snabb takt så jag avbröt, tillägger Marian Roushdy.
Men kvaliteten då? En del distanslärare kan känna sig osäkra på om det är rätt elev som har gjort en uppgift. Kan risken för fusk öka med distansundervisning? Malmö-lärarna tror att de många små övningarna; ord som behöver repeteras, ibland via film, ibland skriftligt, blandat med läsförståelse, gör det svårt att fuska.
– Vi är tydliga med att vi tittar på allt underlag, även sms och chat. Jag lägger ihop hela bilden, vi gör naturligtvis ingen bedömning utifrån ett sms, men det stöttar den övriga bedömningen, säger Åse Råstam, och hittills har vi inte märkt av fler studieavbrott på grund av det digitala formatet.
Lärmetoder inspirerar vidare
Intresset för att studera på distans har ökat på senare mer, och extra mycket med pandemin. Men hur kan man nå elever och lärare som skräms av tekniken?
– Den stora skillnaden i och med corona har varit att tidigare hade vi uppstart på plats med handledning i hur allt fungerade, det har vi inte kunnat ha sedan i mars förra året. Då tänkte man först, att oj, hur ska vi får in alla i det här? Men jag tror att det allmänt har skett en digital utveckling bland folket. Vi har alltid några elever där jag känner ”oj hur ska det gå för den här eleven med det digitala?”, men jag säger till eleverna att det bara är att ringa om de behöver hjälp, säger Åse Råstam.
Distansutbildningen i Malmö har också fått spin-off-effekter i elevernas liv. Lejla Radnjevic berättar att hon, för att få arbetslivserfarenhet i Sverige, har anmält sig till en volontärbyrå. Där har hon lärt känna en kvinna från Afghanistan som inte klarar Sfi C. Nu får Lejla Radnjevic använda sina språklärarkunskaper för att hjälpa kvinnan.
– Jag har lagt upp Flipgrid till henne. Hon har lite teknikrädsla så det är svårt, men det går framåt, berättar hon.
– Vi hade en före detta elev som även arbetade som spansklärare. Allt vi gjorde inom teknik började han använda i sin undervisning, berättar Lisbeth Bern.
