Med åldern växer lusten att lära

Cecilia Bjursell är pedagogikprofessorn som på senare år har fördjupat sig i det mest lustfyllda lärandet. Det handlar om 65-plussarnas frivilliga studier.

 
 Cecilia Bjursell Cecilia Bjursell Foto: Patrik Svedberg

– Jag har inte valt det, det har valt mig, säger Cecilia Bjursell med skratt i rösten. Hon syftar på äldres lärande som har blivit ett ämne hon fördjupat sig i de senaste åren. Cecilia Bjursell disputerade i företagsekonomi i Linköping där hon undersökte förändringsprocesser. Sedan fortsatte hon sin forskningsbana på Handelshögskolan i Jönköping och när en tjänst på Encell – Nationellt centrum för livslångt lärande – dök upp innebar det delvis en ny väg för Cecilia Bjursell som ändrade inriktning på sin forskning och började arbeta med lärande och pedagogik.

– Oavsett vad jag har varit på för område har jag varit intresserad av beteendevetenskap. Förändringsprocesser och lärandeprocesser liknar varandra oavsett om de äger rum på ett företag eller på Senioruniversitetet, säger hon.

Ganska kort efter att hon hade börjat arbeta på Encell introducerades hon till ämnet äldres lärande.

– Det kom fram en man som arbetade i samma korridor som jag. Han hade precis gått i pension och läst Bodil Jönssons bok När horisonten flyttar sig. Bodil Jönsson satte ord på något som väldigt många upplevde då: Man gick i pension och det var precis som att horisonten flyttade sig. Vad gör jag nu då? Jag är pigg, aktiv och på toppen av mina ”skills”. När föräldragenerationen blev pensionärer var de kanske utarbetade och sjuka, så man hade ingen riktig förebild för vad det innebär att vara äldre och pigg. Vad gör man under den här pigga delen av pensionslivet? Mannen sa att det ”bubblar” kring äldres lärande – det här måste vi veta mer om. Vi ser också att demografiska strukturer förändras, medelåldern blir högre, vi blir äldre. Samtidigt gjordes det satsningar i regionen kring äldres lärande. Det har bara rullat på av sig själv, berättar Cecilia Bjursell när vi ses över Zoom.

Lustfyllt lärande

I januari kom forskningsantologin Äldres lärande – utblickar och insikter, som Cecilia Bjursell har sammanställt i samarbete med Małgorzata Malec Rawiński, lektor och docent i pedagogik vid Stockholms universitet.

– En sak som jag verkligen gillar med äldres lärande är att det är så lustfyllt. Barn och ungdomar har obligatorisk skola, de måste gå i skolan. I arbetslivet är det ofta arbetsgivaren som vill att man ska vidareutbilda sig, så man behöver lära sig för att vara kvar i arbetslivet. När man blir äldre behöver man inte längre gå en kurs, men då verkar många tycka att det är som roligast, de vill vara med och lära sig nya saker. När man inte behöver så vill man. De äldre läser mycket humaniora, historia, språk och kulturområdet är stort, det är roligt att vara med som observatör.

Boken tar också upp mindre roliga aspekter på åldrandet.

– Det finns både fördelar och nackdelar med att åldras. Man tvingas lära sig leva med en åldrande kropp, att människor runt omkring en dör. Och att lära sig dö, att befinna sig i livets slutskede, är också ett lärande som vi har ett kapitel om i boken. Då kommer många till ro, tänker på existentiella frågor. Man kan hitta en mening. Det händer mycket i livet när man är äldre, saker förändras. Ens partner kanske dör, man blir kroniskt sjuk och måste lära sig att leva med det. Vi tänker inte på att allt det också är en lärandeprocess, fortsätter Cecilia Bjursell.

Cecilia Bjursell Foto: Patrik Svedberg

Namn: Cecilia Bjursell

Arbetar som: Professor i pedagogik med inriktning mot livslångt lärande vid Encell – Nationellt centrum för livslångt lärande i Jönköping, Sverige.

Bakgrund: Har dubbel examen i ekonomi och psykologi från Lund. Disputerade i företagsekonomi vid Linköpings universitet, men har på vägen ändrat inriktning mot lärande och pedagogik.

Länkar:
Encell – Nationellt center för livslångt lärande

Om Cecilia Bjursells forskning

Ålderism redan i medelåldern

Folkbildningen har en viktig roll i äldres lärande, och är också något som flera nordiska länder har gemensamt. I Sverige är över 40 procent av studiecirkeldeltagarna över 65 år.

Samtidigt präglas vår kultur av ett stort ungdomsfokus. I yrkeslivet är det extra tydligt; redan i fyrtioårsåldern upplever många att de blir diskriminerade från anställningar och möjligheter till vidareutbildning. Begreppet ”ålderism” används för att beskriva denna mer eller mindre dolda åldersdiskriminering.

– Jag var precis på en konferens om äldres lärande. En föreläsare påpekade att vi inte pratar om ålderism på samma sätt som vi pratar om sexism och rasism, säger Cecilia Bjursell.

Det finns en föreställning om att det finns kulturer, till exempel i Asien, där man respekterar äldre och ser upp till de äldre i samhället, men ålderism är ett faktum, i alla fall i många europeiska länder.

Åldersdiskrimineringen grundar sig delvis på en föreställning om att äldre har svårare att lära nytt. Det är dock en sanning med modifikation.

– Hjärnan är inte mitt forskningsområde, men vi vet att man kan lära nytt hela livet. Den som deltar i utbildningsaktiviteter håller igång lärandet. Man kan inte bara skylla på att man blir äldre, säger Cecilia Bjursell.

När man är äldre och vis av erfarenheter kan det i värsta fall leda till att man avfärdar yngre personers idéer. Cecilia Bjursell har själv varit med om det, även om hon har långt till pensionsåldern (hon är född 1970).

– För något år sen kände jag att jag fick medvetet bestämma mig för att inte bara vara den som säger att det här har vi prövat och det fungerar inte, utan försöka vara lite öppnare.

Vem lär av vem i dagens samhälle?

Just nu genomgår samhället stora förändringar. Å ena sidan har vi den snabba digitaliseringen där de yngre ofta har ett försprång. Å andra sidan lever vi med en förestående klimatkris och krig i Europa. Allt fler har börjat intressera sig för traditionella kunskaper, både av längtan efter att leva mer hållbart och av oro för framtiden och den egna överlevnaden. Att syra mat, baka surdegsbröd, odla, laga kläder och annat som förr gjordes för att klara vardagen har idag blivit modernt i vissa kretsar. Det finns en växande ”prepping”-rörelse som lägger ner mycket energi på att vara förberedda ifall krisen kommer.

– Det är inte självklart att vi alltid ska ha elförsörjning, till exempel, och då måste vi fundera över hur klarar man sig utan moderniteter, en överlevnadskunskap helt enkelt, Många traditionella kunskaper har blivit väldigt aktuella utifrån samhällssituationen, säger Cecilia Bjursell. Här borde många av dagens pensionärer ha något att lära ut. De tillhör den efterkrigsgeneration som har hunnit gå igenom riktigt stora samhällsförändringar.

– Den generationen har gått från en tid då man knappt hade el, bilar och teve till idag då det har varit riktigt stora samhällsförändringar med automatisering och digitalisering. På ett sätt är det kanske sunt att det blir lite stopp i samhället och man får titta tillbaka på de här traditionella kunskaperna.

– Apropå traditionella kunskaper så sitter jag just nu och skriver på en text där vi resonerar kring hur man lär sig mellan generationer, hur man för över kunskaper. Det har ofta handlat om att föra över från de äldre till de yngre, hur man lagade kläder, hur man hanterade mat så att den skulle bevaras och så vidare. Men med digitaliseringen rubbas det här lite grann, man säger att de yngre kan digitala verktyg, de är så bra med skärmar, och på ett sätt är det spännande att tänka att kunskaperna finns inte bara hos de äldre, utan även hos de yngre. Det är bra att tänka att man kan tillföra lite olika saker. Men mycket som vi ska lära oss är detsamma, oavsett vilken tid vi lever i. Beteende, etik, hur vi beter oss mot varandra. Alla har nåt att tillföra, och det är spännande. Det kanske krävs ett nytt lärande mellan varandra, inte bara överförande av lärande utan mer som en studiecirkel, att man träffas och tillsammans lär sig något.

Yrkeslivet för äldre

Övergången från arbetsliv till pension sker väldigt abrupt och många skulle vilja vara kvar i yrkeslivet på något sätt. Cecilia Bjursell berättar om begreppet ”bridge employment”.

– Det skulle behövas en övergångsfas, att man fick lite ökad flexibilitet, men kan vara kvar och bidra men inte på heltid kanske. Det gäller förresten redan i fyrtioårsåldern, hur kompetensutveckling ska ske och att man kan jobba på ett annat sätt med någon som är erfaren och 40+ än med dem som är unga. Ofta har man inte tänkt på det i arbetslivet. Det har funnits ett synsätt att man utbildar sig tidigt i livet och sedan ska man leverera. Cecilia Bjursell arbetar ibland med att utbilda människor i yrkeslivet.

– Jag brukar prata om att vi borde uppgradera våra kunskaper löpande, precis som att man uppgraderar programvaror. Det händer så mycket i både arbetsliv och samhälle. Det är en insikt som idag finns i arbetslivet som inte alls var lika framträdande för bara fem år sedan. Reflektion över frågan kring ålder saknas fortfarande. Men det är kul att utbilda folk som är yrkeserfarna, då finns saker att hänga upp och jobba vidare på, säger hon.

Livslångt lärande i ett halvsekel

Livslångt lärande som begrepp har funnits i drygt 50 år. En Unescorapport, ”Faurerapporten”, satte vuxnas lärande på kartan i och med att det var många länder som gick ihop och Unesco stod bakom.

– Redan då pratade man om lärande för arbetslivet, personlig utveckling och demokrati, och vi pratar fortfarande om de här sakerna. Nu har betoningen ändats lite grann. När vi talar om livslångt lärande idag tenderar vi att ha ett arbetslivsfokus och nyttofokus. Men i samhället idag behöver vi också demokratisk kompetens, få personlig utveckling och så vidare. Genom åren har några olika satsningar gjorts i Sverige.

– På 90-talet hade vi kunskapslyftet, nu talar vi om livslångt lärande i högre utbildning. Då handlade det om att ta sin gymnasieexamen. Nu pratar man snarare om att de som har en högskoleexamen ska ta påbyggnadskurser och fortbilda sig. Programmen för 20-åringar behövs fortfarande, med mer sammanhållna program, socialiseringsprocesser, och så vidare. Men när man jobbat några år behöver man oftast inte samma stöd, man kan jobba mer självständigt och vill ha mer flexibilitet.

När det gäller 65-plussarnas lärande värjer sig Cecilia Bjursell mot att prata om nyttotänkande enbart i ekonomiska termer.

– Deltagande i lärande gör att människor mår bra, istället för att sitta ensam hemma. En annan sak som är värd att lyfta fram är att livslångt lärande är en mänsklig rättighet, säger hon. (Se Globala målen, mål 4).