Projektbidraget blev räddningen under pandemin

För vuxenutbildarna Omnia i Finland var ett projektbidrag från Utbildningsstyrelsen avgörande för att deras deltagare med låga grundläggande färdigheter skulle kunna fortsätta sin utbildning under pandemin.

 

Pandemiutbrottet våren 2020 innebar en enorm omställning för de flesta skolor, också för de finska utbildarna Omnia. På ett veckoslut skulle de ställa om från klassrumsundervisning till digital undervisning. Digitala möten via Teams och skolplattformen Moodle hade använts bland lärarna internt och på de mer avancerade klasserna, men omställningen blev en riktig utmaning för Réka Aarnos, som är lärare för deltagare på grundläggande nivå.

– Vi prövade med WhatsApp som många har, men det var inte säkert eftersom ditt telefonnummer syns. För kvinnliga studenter som levde med skyddad identitet var det omöjligt att använda WhatsApp i gruppchatter, risken att det nådde någon landsman som kände ex-maken var alltför stor.

Lärarna kunde därför bara använda WhatsApp i en-till-en-kommunikation, då lärarna till exempel kunde skicka ett röstmeddelande med en instruktion och deltagaren kunde ta en bild på sin uppgift och skicka tillbaka den, berättar Réka Aarnos över ett videosamtal.

Réka Aarnos Réka Aarnos

Det var också få studenter som hade egna datorer hemma. Att enbart arbeta med mobiltelefoner räckte inte. Men hösten 2020 fick skolan projektpengar som Utbildningsstyrelsen delade ut med anledning av pandemin. Med de pengarna kunde man köpa 40 digitala enheter, främst så kallade Chromebooks, och dela ut till deltagarna.

– I en och en halv månad den hösten kunde vi ha klassrumsundervisning eftersom restriktionerna lättade, och då hann vi lära deltagarna hur de skulle skapa användarnamn, ta hand om sina lösenord och göra stora bokstäver på tangentbordet, bland annat. Flera deltagare saknade internetuppkoppling hemma och hade inga släktingar eller vänner som kunde lära dem att använda Teams och andra program. Det var tur att vi fick den tiden, säger Réka Aarnos.

I november 2020 skärptes restriktionerna igen. Tack vare introduktionen i klassrummet i början av hösten kunde deltagarna arbeta på distans med hjälp av sina nya Chromebooks.

Digilärare på heltid

Réka Aarnos var tidigare lärare i finska som andraspråk, men har nu gått över till att enbart arbeta med undervisning i digitala färdigheter.

Skolan har drygt 300 elever på grundläggande nivå. Av dessa behöver ungefär 100 litteracitetsundervisning innan de kan gå vidare till andra ämnen. Skolan beräknar att litteracitetsundervisningen ska max ett år. De som inte kan tillgodose sig grundläggande läs- och skrivkunskaper efter ett år hänvisas oftast till andra studieformer.

Efter det första året ska deltagarna ha med sig vissa kunskaper som kanske verkar självklara för andra, men som kan vara nog så svåra. Det kan till exempel handla om att förstå hur ett lösenord måste skrivas, att koppla upp mot wi-fi eller mobilens nätverk, eller att koppla in hörlurarna via Bluetooth. Att skriva med stora och små bokstäver på tangentbordet är lite extra svårt för den som har ett annat alfabet på hemspråket, eller som inte kan skriva och läsa alls.

  

De grundläggande kunskaperna kan ta upp till ett halvår att lära sig, konstaterar Réka Aarnos.

Digitala verktyg och appar som används på Omni:

 
  • Kaizala – ett kommunikationsverktyg som ingår i Microsoft Office-paketet och påminner om WhatsApp men är säkrare för integriteten. Du kan skriva, skicka bilder, filmer, länkar och ljudfiler samt prata genom appen.
  • Puhutaan (Vi pratar/Vi snakker) – träning i uttal med bildstöd
  • Wordwall – med bilder som illustrerar ord får deltagarna öva på hur orden stavas.
  • Sajten Perusetti med samlade digitala läromedel
  • I skolplattformen Wilma kan deltagarna läsa sina scheman, se sin lärandeutveckling och mycket annat. I laptopversionen är kurserna pedagogiskt färgkoordinerade och deltagarna kan till exempel se hur vilka kurser som är obligatoriska och hur de klarat av olika kurser, och vad som saknas. Wilma används av en stor del av landets skolor.
  

Med hjälp av Wilma är det lättare att förklara varför de måste studera och anstränga sig, och verktyget gör det lättare att förklara varför de till exempel måste gå till en annan skola, säger Réka Aarnos.

Nästa steg är att kunna göra grundläggande informationssökande, till exempel en reseplanering.

Ofta integreras det digitala med andra ämnen, som räkning, skrivning och muntliga övningar. Att motivera deltagarna att arbeta självständigt är ofta en utmaning.

En annan utmaning är att hålla kvar de nya lärdomarna och utnyttja den dyra utrustningen nu när restriktionerna har släppt. Lärarna är överlyckliga över att slippa undervisa digitalt. Men Réka Aarnos försöker få deltagarna att fortsätta arbeta online. Inte minst nu när skolan satsat så mycket pengar på digitala enheter. Hon är en av skolans ”digilärare” och får lite extra lön och arbetstimmar för att även utbilda sina kollegor i digitala verktyg.

Fler delar med sig av studiematerial

Under pandemin tvingades många lärare skapa att egna digitala läromedel och utveckla metoder som kunde förmedlas digitalt. Allt fler lade ut sina filmer och sitt material på nätet så att kollegor över hela landet kunde inspireras och ta efter.

– Lärarna gjorde verktygen enbart för sina egna studenter, men vi fick vetskap om dem genom vårt Facebooknätverk. Vi bad lärarna att göra materialet offentligt och skapade webbsajten Perusetti där vi samlar allt digitalt material för olika grundläggande kurser.

– Studiematerial som är gjort för infödda finsktalande elever passar inte oss, för våra studenter kan inte tala finska på den nivå som behövs för att de ska förstå. Vårt material måste vara gjort för invandrare som inte har språket, antingen med väldigt enkelt språk eller visuellt material utan språk. Den här gruppen har också mycket låga grundläggande färdigheter i andra ämnen, säger Réka Aarnos.

Heterogen grupp

Réka Aarnos berättar att Omnia har vissa digitala mål som eleverna på grundläggande nivå ska klara innan de når nästa steg, till exempel att digitalt kunna meddela läraren om de är frånvarande. Men gruppen är också heterogen, med deltagare på flera olika nivåer.

– När vi behöver hjälpa dem som är svagare får de med mer kunskap arbeta på skolans iPads, berättar hon.

– Ibland är det både sorgligt och glädjande att se att den här eleven hade kunnat bli kirurg om hon fått de rätta förutsättningarna när hon var sex år. I andra fall är det svårt att se vad som är fel. Det kan ibland vara dyslexi, men tyvärr är de verktyg som finns inte anpassade till dem som inte har finska som modersmål. Ibland ringer vi arabiska speciallärare, men det fungerar inte för dem som aldrig har kunnat läsa. För en del är det fråga om mental hälsa. Vi är bara lärare, vi kan inte lösa alla problem. Vi kan hänvisa till specialyrkesläroanstalter, där det också går studenter med speciella behov. Men alla vill inte det. Det kan vara en kulturell fråga, för människor som kommer från länder där funktionsnedsatta personer placeras på ställen där man inte ser dem, funderar Réka Aarnos.

- Læs ”10 REPORTAGE om grundläggande färdigheter i Norden” her.