Teknikstress kan leda till problem på många arbetsplatser. Genom projektet Nordisk bärkraft började man nyttja personalens kunnande på nytt sätt. Vid Helsingfors arbis erbjuder man varje vecka it-mix för att sänka stressnivåerna bland de anställa.
Hållbar utveckling handlar inte enbart om naturresurser. Det handlar lika mycket om hur vi människor ska leva i vardagen och i arbetslivet för att orka och må bra. Det här tänkandet blev utgångspunkten för det hållbarhetsprojekt som Helsingfors arbis körde igång redan 2013. Den utlösande faktorn var när NVL (Nordiskt nätverk för vuxnas lärande) utlyste ett hållbarhetsprojekt.
– Hushåll och samhällen med stress och dålig tidsanvändning tenderar att ha ett tyngre ekologiskt fotavtryck och högre energianvändning per person. Eftersom jag länge varit intresserade av hållbarhetsfrågor så lämnade jag in en ansökan som beviljades, säger Maria Bergman.
Stress bland personalen
Projektet som redan har flera år på nacken kom att fokusera på personalens välbefinnande. Maria Bergman arbetade redan då som planeringsansvarig lärare i informationsteknik. Hon hade märkt att just det datatekniska området upplevdes som jobbigt bland personalen och förorsakade stor stress.
– När personalen inte inser nyttan med olika program och tekniska lösningar, så kan det leda till en nedlåtande ton kring allt som har med it att göra, säger Maria Bergman.
Vid Helsingfors arbis som är Finlands största svenskspråkiga medborgarinstitut, hade man vi den här tidpunkten redan hunnit tillsätta en miljögrupp. Den arbetade för att implementera goda miljöfunktioner i skolans verksamhet och undervisning. Men samtidigt hade tidsanvändningen väckt diskussioner, och många i personalen upplevde att de hade svårt att hinna med allt de borde i sitt arbete.
– Därför tyckte vi i vår miljögrupp att projektet skulle handla om just tidsanvändning, säger Maria Bergman.
Grön odling i skolan
Projektet tog avstamp i en enkät som Maria Bergman utformade. Den innehöll frågor som belyste vad personalen tänkte om sin tidsanvändning på arbetet, men också på fritiden. Maria Bergman var också intresserad av att veta om natur- och grönområden kan hjälpa till att minska stressen. I intervjuerna kom det fram att många på Arbis faktiskt redan njöt av att röra sig i naturen på sin fritid.
– Jag tänkte att det här kunde man nyttja också på jobbet för att åka välmående. Vid all planering kan man till exempel försöka ordna undervisningen så att läraren kan ha en längre paus mellan två undervisningspass mitt på dagen, så att det blir möjligt att ta en kort promenad medan det ännu är ljust.
För att skapa samhörighet bland personalen, och den vägen öka välmåendet, föddes en idé om en liten grön odling någonstans i eller utanför huset som man kunde planera tillsammans.
– Vi hade en odlingslåda utanför huset, och den var i användning en tid, men för tillfället är den bortglömd och det finns inga planteringar i den. Problemet är att vår skola är helt stängd i juli månad och då finns det ingen som sköter om den.
Personalen som resurs
I enkäterna fick personalen berätta vad som var deras bästa knep för att få tiden att räcka till. Det visade sig att personalen hade många användbara tips. Det här fick Maria Bergman att börja fundera på en annan sak. Hur kan man ta tillvara personalens kunnande på ett bättre sätt inom organisationer?
– Man behöver inte alltid ta in utomstående talare, den egna personalen kan vara en stor resurs bara man använder den rätt.
Enkäten bekräftade också det som Maria Bergman hade anat. Det som förorsakade mest stress bland personalen hörde alltså ihop med hennes eget specialområde.
– Det kunde handla om datateknik som man inte behärskade tillräckligt bra, eller dataprogram som inte fungerade så bra som man önskade att de skulle fungera. På andra plats fanns avbrott i arbetet, brister som hörde ihop med kommunikation, och även oklarheter kring vem som borde sköta skolans marknadsföring.
It-hjälp i vardagen
Maria Bergman började nu aktivt fundera på hur man kunde börja arbeta för att eliminera de negativa upplevelserna från it-området bland lärare och övrig personal. Hon drog sig till minnes en kurs hon tidigare deltagit i inom kollaborativt lärande.
De här erfarenheterna i kombination med projektet ledde till att hon några år senare startade det som kom att heta It-mix. Varje vecka samlar hon frivilliga bland personalen till en träff. Deltagarna får på förhand lyfta fram olika problem och utmaningar inom datateknik som man önskar få hjälp med.
– Det kan handla om väldigt små och konkreta saker, till exempel hur man gör en adressbok i sin e-post. De här sakerna kan underlätta vardagen mycket när man väl kan dem, men i vardagen kanske man inte vet vem man ska våga be om hjälp.
Starta i liten skala
De kollaborativa arbetsmetoderna fungerar väl och utgör grunden för alla veckovisa sammankomster. Maria Bergman har under projektets gång fått lära sig att det är bättre att starta med små konkreta saker, och inte spänna bågen alltför högt, för då är risken stor att allting faller pladask när tidsbristen kommer emot i det vardagliga arbetet.
– Eftersom det är olika sorters människor med olika kunnande som deltar, så lär alla sig mycket av varandra. De som deltagit i vår It-mix har varit jättenöjda säger Maria Bergman.
