Inom vuxenutbildningen i Stockholm har man sedan några år tillbaka satsat på gymnasiala yrkesutbildningar kombinerat med utbildning i svenska för utrikes födda med kort skolbakgrund i hemlandet.
Bakgrunden till att dessa utbildningar startade var dels bristen på arbetskraft inom olika yrkesområden, dels en hög arbetslöshet bland utlandsfödda med endast grundskola eller kort gymnasial utbildning från hemlandet. Under 2014 gjorde Stockholm stad en förstudie med syfte att kartlägga behov och förutsättningar för en integrerad yrkes- och språkutbildning för kortutbildade invandrare.
I studien identifierades en rad problem inom utbildning och arbetsmarknadsetablering för målgruppen, bland annat att språkutbildningen via Sfi tar för lång tid och inte är kopplad till individens mål när det gäller yrkesval. Avhopp från Sfi är vanligt och en majoritet av de kortutbildade Sfi-eleverna slutför inte alla kurser som ingår i utbildningen.
Man konstaterade också i förstudien att förkunskapskrav hindrar målgruppen att söka en yrkesutbildning inom den kommunala vuxenutbildningen och att samverkan med arbetsgivare och andra aktörer brister.
Förstudien utmynnade i en ansökan om projektmedel från ESF (Europeiska socialfonden) med syfte att skapa en ny utbildningsmöjlighet för utrikes födda att erhålla en formell yrkeskompetens och språkutbildning samtidigt, och därmed öka möjligheten till självförsörjning och hållbara anställningar för målgruppen. Ansökan beviljades och i september 2015 startade projektet YFI – Yrkesutbildning med integrerad språkutbildning för invandrare.
När YFI startade var det, i de försök som hade gjorts, vanligast när man kombinerade Sfi med andra kurser att separera språkundervisningen/Sfi från yrkesutbildningens innehåll, dvs ämnena undervisades parallellt med varierande rad av samverkan mellan lärarna. Yrkeskontextens potential för att stötta elevens språkutveckling togs inte till vara. YFI:s grundtes var att språk och yrkesämnen kan läras in samtidigt medan parallell undervisning med olika innehåll inte underlättar andraspråkselevens lärande. Inlärningen försvåras när allt stoff ska läras in på ett för eleven nytt och främmande språk.
2019 kom en utredning (KLIVA) som pekar på att man genom att enbart kombinera flera kurser löper risk att eleverna upplever utbildningen fragmentarisk och att den kognitiva utmaningen blir för stor, medan ”de utbildningar som integreras, exempelvis sfi och yrkesutbildning, upplevs i stället av eleverna som en helhet, där man möts av höga och tydliga förväntningar och där man med stöd i en sammanhållen grupp lär och tränar både språk- och yrkesfärdigheter i ett meningsfullt och strukturerat sammanhang”. Utredningen pekar alltså mot att det finns forskningsstöd för att en integrerad utbildningsmodell ökar ett effektivt lärande för denna målgrupp.
I projektet YFI utprövades metoder för att integrera språk- och yrkesundervisningen, dels av lärarna i projektet och dels av forskare från Stockholms universitet som projektet samverkade med. Den bärande tanken i YFI var att lärarna i respektive utbildning gemensamt skulle utarbeta metoder där undervisningen i svenska integrerades med undervisningen i yrkesämnena. Ramarna för detta arbete angavs av projektledningen och utformades löpande genom gemensamma pedagogiska möten och planeringsdagar och workshops.
De ramar som lärarna hade att förhålla sig till angav att språkutvecklingen och utvecklingen av yrkeskunskaperna skulle ske samtidigt. Yrkeskontexten skulle utgöra det autentiska sammanhang där eleverna upplevde behovet att kommunicera som äkta och meningsfullt. Elevens förutsättningar, förförståelse, erfarenheter och yrkets krav skulle vara utgångspunkten för målformuleringarna och valet av aktiviteter i undervisningen.
Inom dessa ramar gavs lärarna stor frihet att utveckla metoder och arbetssätt. För några lärare visade det sig vara svårt att arbeta på ett sätt de inte alls varit vana vid, och för några yrkeslärare var också målgruppen ny. Det innebar att det ibland saknades samsyn för hur integrering av språk- och yrkesutbildningen skulle ske, hur de båda lärarna skulle samverka och vilka arbetssätt som gynnade elevernas lärande. Några av lärarna kom att avsluta sin medverkan i projektet, medan andra uppskattade det flexibla förhållningsättet, och menade att det var precis det som behövdes för att utveckla en egen pedagogisk modell. Tvålärarsystemet innebar ökade förutsättningar för lärarna att upptäcka behov hos elever och att ge individuellt stöd. Det kan handla om behov av särskild stöttning när det gäller språket och förståelsen av yrkesämnena men även behov av särskilt stöd p g a inlärningssvårigheter. Två lärare ser mer och hinner göra mer.
När YFI-projektets utbildningar avslutades 2019 hade nio språk- och yrkesintegrerade utbildningar genomförts; tre kock-, tre bygg- och tre undersköterskeutbildningar. I genomsnitt nittio procent av alla elever som avslutat sin YFI-utbildning fick en anställning (tillsvidare eller tidsbegränsad) direkt efter avslutad utbildning och de ser ut att bli kvar i sina respektive anställningar i hög utsträckning.
Lärarna såg att självförtroende och motivation hos eleverna ökade under utbildningens gång. Många handledare och arbetsledare på APL-platserna vittnade om att YFI-eleverna ofta upplevdes som mer motiverade och yrkesmässigt förberedda än elever från gymnasiet. Projektet följde noggrant upp elevernas framgångar på arbetsmarknaden, dels för att det var ett av projektets primära mål att eleverna skulle få anställning och egen försörjning, dels för att sifforna gav en indikation på hur väl utbildningarna och själva undervisningen hade utformats för att motsvara branschernas krav på yrkeskompetens, vilket även inbegriper språklig kompetens. Jobbutfallet är således en viktig indikator på hur väl projektet lyckats med utvecklingen av didaktiken i undervisningen. Generellt visade uppföljningarna att en stor majoritet av eleverna hade jobb både sex och tolv månader efter att de avslutat utbildningen.
Parallellt med projektet YFI genomförde Stockholms stad egna kombinationsutbildningar i både extern och egen regi då behovet av utbildningsplatser för målgruppen var stort. Utvärderingarna visade senare att graden av integrering av språk- och yrke i undervisningen varierade stort mellan olika kombinationsutbildningar och att det ofta var en stor utmaning för yrkes- och andraspråkslärarna att hitta effektiva gemensamma arbetssätt som gynnade både elevernas språkutveckling och yrkeskunskaper.
I slutfasen av YFI-projektet 2020 startades därför ett uppföljande projekt ”Utvecklingsplattform för kombinationsutbildningar” – ett tvåårigt projekt, också delfinansierat av ESF. Ett av projektets huvudsyften är att genom handledning och kollegialt lärande stötta lärarna i metodutvecklingen samt att försöka skapa likvärdighet i stadens kombinationsutbildningar.Att arbeta språkutvecklande i yrkesutbildningar
Lärare som arbetar med yrkesutbildningar har en rad kurs- och ämnesplaner att tolka och förhålla sig till i undervisningen. När elevgruppen i fråga inte har språkliga förutsättningar att tillgodogöra sig kunskaper via exempelvis gymnasieskolans läromedel ställs andra krav på didaktiken också i relation till ämnets syfte och elevernas behov. Vad är det eleverna behöver lära sig, hur ska de lära sig och hur vet vi vad de har lärt sig?
I YFI-projektet utarbetades några centrala grundteser för en integrerad språk- och yrkesutbildning: Undervisningen ska utgå från elevernas förmåga och behov och språk- och yrkesläraren har ett gemensamt ansvar för utbildningens alla aspekter. Språk- och yrkesundervisningen ska alltså utgöra en helhet med tydliga mål för eleverna. De vet varför de gör vad de gör på lektionerna, vad som förväntas av dem och vad undervisningen/aktiviteterna ska leda till – en yrkeskompetens och ett funktionellt språk.
En sådan modell innebär att undervisningen så mycket som möjligt utgår från en yrkeskontext och från konkreta situationer/fallbeskrivningar där elevernas egna aktiviteter, erfarenheter och reflektioner också utgör stoffet i lärandet. Arbetssättet innebär också att man integrerar vissa yrkeskurser som överlappar varandra. Lärarna kan då arbeta koncentriskt, dvs naturligt återkomma till tidigare genomgångar, repetera och höja kunskapsnivån successivt.
I YFI:s kock- och byggutbildningar var det till stor del elevernas egen dokumentation och bilder/filmer från kök och verkstad som låg till grund för innehåll och övningar i undervisningen – ett arbetssätt som bidrar till att eleverna reflekterar och tar ansvar för sitt eget lärande. Egenproducerade bilder, filmer och texter kan användas som läromedel och bli mer funktionellt, då både språkinlärningen och yrkesinlärningen kopplas ihop med autentiska yrkesmässiga situationer. Detta arbetssätt lämpar sig särskilt väl för mer praktiska yrkesutbildningar som kock- och byggutbildningar där lärandesituationer naturligt uppstår i kök och verkstad där en stor del av undervisningen sker.
De mer teoretiskt tunga kurserna i undersköterskeutbildningen kan vara svårare att omsätta i praktiska moment, där språk- och ämnesinlärningen kan kontextualiseras för eleverna. För att skapa en mer praktisk ingångsvinkel till de teoretiska ämnena kan lärarna använda sig av olika digitala verktyg, videoklipp, filmer och rollspel och att öva konkreta situationer i metodrum eller klassrum. Poängen är att undervisningen startar i konkreta yrkesrelevanta situationer vilka dokumenteras och utgör ett kontextuellt stöd för elevens inlärning. Man rör sig alltså från det konkreta mot det mer abstrakta – inte tvärtom.
Att undervisa språkutvecklande med yrkeskontexten som bas innebär att lärarna har en medvetenhet om att allt språk i utbildningen ska ha relevans både för elevens yrkesutövande och kommunikativa förmåga. Språk- och yrkesläraren behöver därför planera och även ganska ofta undervisa tillsammans, för att kunna utforma, skapa aktiviteter kring och följa upp konkreta lärandemål. Man behöver alltså inte som språklärare bedriva separat språkundervisning med annat ”allmänt” innehåll, utan kan öva språkliga strukturer utifrån innehållet i yrkeskurserna och de gemensamma aktiviteterna som utförs i kök, verkstad eller klassrum. Yrkesläraren får, genom samarbetet med språkläraren, å sin sida en insikt i elevernas språkliga nivå och ökad medvetenhet om hur undervisningen i yrkesämnena bör anpassas för att kunna möta eleverna där de är.
Ett språkutvecklande arbetssätt innebär att eleverna är aktiva och får tillfällen att ständigt utföra olika språkhandlingar, som att beskriva, jämföra, diskutera, återge, förklara, presentera och dokumentera utifrån kursinnehållet. Att fotografera och filma situationer (i kök, verkstad, metodrum, på APL ) är viktiga hjälpmedel för att med elevernas erfarenhet som grund kunna bearbeta kunskaperna efteråt.
Behovet av kombinerade språk- och yrkesutbildningar för utrikes födda är stort och nya utbildningar inom bristyrken startas runt om i landet utan att didaktiken ännu är riktigt färdigutvecklad. Lisa Gannå vid Stockholms universitet har följt undervisningen i de ovan nämnda projektens kombinerade vård- och omsorgsutbildningar och beskrivit sina reflektioner i en rapport. I rapporten urskiljer Gannå ett antal principer för en integrerande språk- och yrkesdidaktik där undervisningen:
- planeras och bedöms utifrån integrerade lärandemål (som inbegriper både handling och kommunikation)
- är dialogisk och erfarenhetsbaserad
- går från det konkreta till det abstrakta
- är kognitivt utmanande och direkt arbetsplatsrelevant
- integrerar lärandemöjligheter i skolan och på APL-platser
- ger ramar för elevernas individuella och kollektiva ansvarstagande
Med dessa principer som utgångspunkt kan en språk- och yrkeslärare tillsammans planera lärandemål och aktiviteter som gynnar språk- och kunskapsutvecklingen hos eleverna. Det kräver dock ett nytänkande hos både skolledare och lärare. Dels behöver skolledarna ge förutsättningar för lärarna att kunna samarbeta och utveckla sin undervisning i denna riktning, dels behöver lärarna inspiration och stöd i hur de kan integrera undervisningen och härmed optimera elevernas lärande. Traditionella undervisningsmetoder med föreläsning, läroböcker och läxläsning fungerar inte i dessa utbildningar.
I det pågående projektet Utvecklingsplattform för kombinationsutbildningar, som nämndes ovan, prövar vi att genom handledning och kollegialt lärande stötta de språk- och yrkeslärare som arbetar i kombinationsutbildningarna. Intresset för handledning bland lärarna är stort och visar att man inser att en integrerad språk- och yrkesutbildning behöver anamma nya angreppssätt. Det är intressant och spännande men inte alldeles lätt för skolledare och lärare att utveckla nya arbetsformer. Tveklöst är det dock ett viktigt utvecklingsarbete – att fortsätta utpröva arbetssätt som gynnar lärandet av både språk- och yrkeskunskaper och därmed bidra till målgruppens egenförsörjning och etablering i samhället.
***
Anne-Charlotte Lindhult, utbildningsledare i projekten YFI och Utvecklingsplattform för kombinationsutbildningar i Stockholms stad.
