På jakt efter en gemensam struktur för att synliggöra allt lärande

Syftet med NOVA-Nordic var att undersöka hur lärande som sker utanför de formella utbildningssystemen kopplas till kvalifikationsreferensramar, både i Norden och i andra EU-länder. Det berättade projektledaren Anna Kahlson och projektmedarbetaren Svante Sandell om i en NVL-artikel våren 2022.

Projektet är ett samarbete mellan Sverige, Island och Finland. Förutom Anna Kahlson och Svante Sandell har även Marcus Karlsson deltagit i arbetet. De kommer alla tre från Myndigheten för yrkeshögskolan. Island representeras av Fjóla Lárusdottír och Haukur Harðarson
från Arbetslivets utbildningscenter på Island och Finland av Anni Karttunen som är utbildningskonsult och driver företaget Globedu.

En del av arbetet har varit en jämförande studie där man har studerat nationella referensramar för kvalifikationer i Norden, Österrike och Nederländerna.
Målgruppen för projektet har varit beslutsfattare som utvecklar strukturer och regelverk för kvalifikationer och de nationella referensramarna och andra intressenter som utvecklar kvalifikationer och valideringsmodeller.

NVL träffar de tre svenska representanterna i centrala Stockholm efter en kvalitetskonferens, där branscher som arbetar med att utveckla kvalifikationer och modeller för validering i arbetslivet har samlats.

Viktigt internationellt samarbete

– Jag skulle vilja belysa hur viktigt internationellt samarbete är. Man ska ta vara på möjligheten att jobba över landgränserna med de olika typer av finansiering som finns, till exempel från Nordplus och Erasmus+. Sen är ju projektets sakinnehåll också till för att stödja rörligheten även mellan nordiska länder, säger Anna Kahlson.

NOVA-projektet har bidragit till mycket lärande även för experterna som arbetat i projektet. De har fått fördjupa sig ordentligt, ”nörda ner sig” som de själva säger, i frågor som rör kvalifikationer, referensramar och validering.

– När man lär sig om andras referensramar får man också bättre förståelse för sitt eget system för livslångt lärande, och kan reflektera över det, säger Svante Sandell.

– Vi har utformat stöd som ska funka i och som kan anpassas för alla länders olika förutsättningar. Och det innebär ju också att man måste förstå skillnaden. Precis som Svante var inne på, det tycker jag har varit en av de lärorika delarna. Och för att kunna förstå sitt eget system så måste man kunna identifiera vad skillnaden är mellan systemen. Så projektet har gett möjlighet till en djupdykning, säger Marcus Karlsson.

Lätt att byta bransch och land

Ett av målen är att de olika ländernas referensramar för kvalifikationer ska bli så tydliga att det underlättar att röra sig över såväl lands- som branschgränser.

– Det blir tydligare att förstå vilka krav som finns i en bransch, som också är samma eller liknande i en annan bransch eller sektor. Och det blir på samma sätt lättare att förstå vilka krav som ställs i ett land, i förhållande till vilka krav som ställs i ett annat land. Den här gemensamma strukturen bidrar ju till att man kan flytta kompetens på ett mycket enklare sätt. Kompetensen blir rörlig, säger Anna Kahlson.
De olika referensramarna och deras koppling till EQF, den Europeiska referensramen för kvalifikationer, skulle kunna jämföras med att EU bestämt att Apple måste anpassa sig och ha samma standardlösning för laddare som andra mobiltillverkare.

– Det är precis det man försöker åstadkomma med de här systemen. Att länder ska göra mer lika varandra för att de ska bli lättare att förstå och jämföra. Körkortet är ytterligare ett bra exempel på det. Länderna har sedan länge kommit överens om vad som faktiskt krävs för att vi ska få köra bil i varandras länder, du behöver inte skaffa körkort i varje land du vill köra i, säger Anna Kahlson.

Mer rättvis bedömning?

Förhoppningen är inte bara att referensramarna för kvalifikationer ska underlätta för rekryterare och andra som söker personal. Ett positivt scenario vore också att människors kompetens bedöms på ett mer rättvist sätt än det gör idag, då det inte är ovanligt att rekryterare går på ”magkänsla” och anställer personer som liknar dem själva.

– I Sverige pratar vi om att vi har en gigantisk brain waste. Inom migrationsforskningen använder man begreppen brain drain, brain waste och brain gain. Länder som förlorar sin unga befolkning för att de flyttar till andra länder och jobbar har en brain drain. Här i Sverige pratas det just nu mycket om hur vi ska attrahera talang, främst inom forskning och högre utbildning. Då pratar man om brain gain. Man plockar russinen ur kakan från andra länder och får hit dem. Men det vi definitivt har haft här i Sverige är brain waste. Det klassiska exemplet är utbildade kirurger som sitter och kör taxi i Stockholm. Det är inte bara en myt, säger Anna Kahlson.

Batterifabriker behöver kompetens

Inom vissa branscher är det akut brist på kompetens. I Skellefteå i norra Sverige har batterifabriken Nothvolt etablerat sig och skriker efter kompetent personal.

– Batterietableringen kräver att man får in folk med den tekniska kompetens som krävs för att jobba på Northvolt. Men det skapar också en massa andra saker i samhället. Du behöver fler lärare. Du behöver fler människor som kan jobba i äldreomsorgen. Det blir som ett mikrokosmos som visar hur viktigt det är att kunna snabbt tillvarata kompetens, bygga på med det man behöver och få folk i arbete så fort som möjligt, säger Anna Kahlson vidare. Hon fortsätter:

– En sak som var lite av en aha-upplevelse för mig under våren var Sveriges EU-ordförandekonferens om Green and Digital Transition (grön och digital omställning) och kompetensbehovet. Kollegor från EU pratade om att deras bedömning var att bara batterisektorn inom EU kommer skapa 800 000 nya jobb på 3 till 6 års horisont. Var finns de 800 000 människorna? Kommer utbildningssystemet kunna leverera 800 000 människor med den kompetens som behövs? Nej, det går inte. Men vi behöver ha kompetens som kan röra på sig. Rörlig kompetens. Det vore ju ytterst tråkigt om till exempel Northvolt insåg att nej, Sverige funkar inte. Vi kan inte lägga verksamhet och tillverkning i Sverige för att det inte finns tillräckligt med människor som skulle kunna jobba i sektorn. Det vore en gigantisk förlust för Sverige som land.

Samma sak gäller andra länder som satsar på stora etableringar. De 800 000 jobben kommer att skapas på olika håll. Om två år så kanske det ska etableras en batterifabrik i Estland.

– Då kanske det är de som har jobbat på till exempel Northvolt i Skellefteå och varit med och byggt upp den verksamheten som får röra på sig till Estland och vara med och bygga upp verksamheten där. Och som sen om ytterligare sex år får röra på sig till Spanien för att göra det där. Då blir system som EQF och de nationella referensramarna för kvalifikationer avgörande.

”Vi ser bara början”

Svante Sandell konstaterar att allt fler inser vikten av att nivåplacera sina kvalifikationer. Det gäller i synnerhet branschorganisationer.

– Man ser ett värde av det här utifrån arbetslivets behov av just det Anna beskriver. Att kunna röra sig mellan branscher och att snabbt få till omställning och yrkesväxling. Jag tror att vi bara ser början på någonting, och därför behövs de här systemen. Strukturen behövs, säger Svante Sandell.